Carpe diem, opinionsbildare – fem faktorer som gör dödläget till guldläge

Den romerske poeten Horatius myntande frasen ”carpe diem quam minimum credula postero”. Det betyder ”fånga dagen, lita ej på morgondagen” och om vi bortser ifrån det förvanskade budskapet om att vi ska leva för idag, rent njutningsmässigt, så är detta något landets opinionsbildare borde ta till sig. Aldrig har det funnits fler och bättre skäl för opinionsbildare att vägra sitta stilla i båten. Utnyttja att den politiska debatten är lamslagen och opinionsbilda. Allt annat är en förlust för de frågor, intressen och människor ni företräder.

Höstens valresultat var lika väntat som fragmenterat. Trots att väljarkåren är mer rörlig än någonsin, trots att de största partierna blir allt mindre, så är det samma dödläge i riksdagen som det varit sedan 2014. Istället för att nöja er med medias rapportering om ”vem som tar vem” – vilket väljarna är ganska trötta på vid det här laget – är det hög tid att inse att det aldrig har funnits fler och bättre skäl än att kavla upp ärmarna:

• Sverigekartan. Vi må sakna en ny regering men Sverigekartan är redan omritad. En stor del av all politik styrs ifrån landets alla kommuner, landsting och regioner – av vilka en majoritet har fått en ny ledning. I Skåne pratar den nya majoriteten om att privatisera regionens sjukhus medan ledningen i Stockholm vill sälja ut stadens hyresrätter. Politik handlar om frågor som är på liv och död, lämna inte walk-over i dessa frågor.
• Gräsrötter. Förutom att valspurten innehöll mer spelteori än något annat finns det några bra exempel på att det rätta problemformuleringsinitiativet kan påverka den politiska dagordningen, till exempel välfärdsfrågorna vård och äldreomsorg. Fackförbundet Kommunal förvandlade den relativt tekniska frågan om ”minutscheman” till en viral raket, vilket SVTs valanalys av sociala medier visade. Hyresgästföreningen satte frågan om ”marknadshyror” på dagordningen, trots att få innan valet visste vad en sådan hyra egentligen innebär. Den gemensamma nämnaren är att det finns ett hav av gräsrötter att engagera, om det finns en fråga som är på riktigt, något som påverkar politiken effektivt.
• Nyhetsfattigt. Det säger sig självt, idag har till och med ledarskribenterna det tråkigt på jobbet. Vanliga nyhetsjournalister kan i bästa fall fortsätta rapportera om ”detpolitiska spelet” men det är dödfött på sikt. Innan en ny regering presenteras, med allt vad det innebär för medierapporteringen med budget- och ministergranskningar, behöver alla opinionsbildare ha en plan. Oavsett om frågan handlar om klimatet, Arbetsförmedlingen eller vinst i välfärden. Börja jobba med er plan idag, låt era frågor ta plats så är chansen större att ni får genomslag även när regeringsfrågan är överspelad för den här gången.
• Allianser. Använd denna tid av osäkerhet till att bygga nya allianser men också renovera gamla. Många frågor går på tvären, hitta budskapsbärare både till höger som vänster. Men framförallt, utnyttja att vi precis har fått rekordmånga politiker som är nya på jobbet. Riksdagens ledamöter har precis blivit tilldelade utskott, se till att det är era frågor som fastnar på deras näthinna. Hitta rätt politiska partners, bjud in er själva. Ni behöver ingen kurs i hur man kontaktar ett statsråd, om ni har en fråga där ni kan påvisa ett folkligt stöd (eller missnöje) kommer ni bli lyssnade på.
• EU-valet. Ett emellanåt bortglömt val, som rekordåret 2014 endast fick varannan väljare att ta sig till röstlokalerna. Men EU-politiken formar vårt samhälle, våra liv, mer än någon annan politik. Infrastruktursatsningar, schyssta villkor på jobbet, snusförbud. Frågorna är många och varierade. Och precis som till alla val finns det drösvis med kandidater som hoppas bli inkryssade. Till de allmänna valen är det oftast mer strikt vad kandidaterna får kommunicera – i EU-valet är det tvärtom. Det finns därför goda möjligheter att spela in era frågor och intressen, utrusta kandidater med dem men också att i ljuset av EU-politiken sätta era frågor på agendan.

Det politiskt lamslagna Sverige behöver alltså inte vara till ondo och som opinionsbildare behöver ni inte – ska ni inte – sitta still i båten och vänta in den nya regeringen. Att driva opinion är lite som att åka off-pist. Den annars välpistade nedfarten är utbytt mot en bana full av okända snödjup och branter, stenar och träd. Så sväng medan du har farten uppe och lär känna nya vägar som leder er till målet.

Texten publicerades först på Resume.se